Det sista ledningsrådet har genomförts, det sista fakultetsstyrelsesammanträdet, det sista sammanträdet med lärarförslagsnämnden och det sista prefektrådet likaså. Nu stundar helt enkelt sommaruppehåll vid Humanistiska fakulteten.
Men, vänta nu, inte riktigt. Det finns en grupp personer som fortsätter att zooma in och ut, det tycks vara både lärare och studenter, just det, det är årets sommarkurser! I år har fakulteten extra många kurser att erbjuda – allt från klimathistoria till ryska idag.
Dessutom är det många som under sommaren behöver planera och skapa förutsättningar för den terminsstart som inför höstterminen ser väldigt annorlunda ut. Men jag tror att det är extra viktigt i år att inte försöka kompensera osäkerheten med väldigt detaljerad planering långt i förväg. Risken är stor att allt måste tänkas om när vi väl är på plats igen.
Den här våren har varit något alldeles exceptionellt. Tack till alla er som gjort att verksamheten har fortsatt att fungera, tack till alla er som löst problem på daglig basis och tack till alla som stöttat varandra under den här tunga tiden.
En kollega gav mig en gång rådet när jag frågade hur man skulle ta sig an uppdraget som dekan att jag skulle ”springa rakt fram och ta det som det kommer”. Jag kanske inte riktigt har följt denna uppmaning, min kalender och jag är lite för goda vänner för det. Men i dagsläget skulle jag kanske vilja modifiera rådet till att vi behöver ”lunka på rakt fram och ta det som det kommer”. Självklart måste vi planera och skapa förutsättningar för en bra start i augusti redan nu, men jag tror att vi helt enkelt måste vara väldigt pragmatiska och inse att en pandemi är omöjlig att planera för.
Ett sjukdomsförlopp hos en känd sjukdom är ofta förutsägbart och obevekligt hos en individ, men när både antalet personer som drabbas ökar exponentiellt och dessutom sjukdomens förlopp från början är okänt – ja då hjälper det vare sig med excelark eller outlookalender. Mångfalden av effekter som covid-19 fört med sig är svår att redan idag förstå konsekvenserna av. Jag tror att sjukdomen och pandemin leder till policyförändringar i många länder och att den kommer att påverka t ex akademisk undervisning och kunskap. Men det är långsiktiga effekter som vi ännu inte ser.
För vår egen del avser vi att påbörja höstterminen på distans med några undantag. Dessa undantag beslutar prefekterna om i samråd med mig, och de olika momenten kommer att planeras in i lokalerna via campusservice Lorensberg. Systemet skall garantera att det går att upprätthålla fysisk distans och att det finns god tillgång till handtvätt överallt där studenter och lärare behöver vara för undervisning. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med egenansvaret – att undvika smittspridning är absolut prioritet när vi genomför campusförlagda moment. Ansvaret ligger på oss alla i detta – studenter, lärare, administration, ledning och campus.
När detta skrivs är det nästan 30 grader i luften utanför Humanisten. Går vi en lika het sommar till mötes som den vi hade 2018? I så fall har vi definitivt fler saker att oroa oss för än Covid-19. Klimatförändringarna blir alltmer påtagliga även i vardagslivet och måste få konsekvenser för våra verksamheter. I höst kommer arbetet med koldioxidbudgetar att ta fart vid Göteborgs universitet. Klimatramverket innebär ett långsiktigt åtagande från universitet och högskolor för att nå det s k 1,5-gradersmålet. Som lärosäte har vi ett ansvar att just ”lyssna på forskarna” som Greta Thunberg säger, och sedan omsätta det vi hört i beslut och verksamhet.
Och, om vi skall hålla oss till vetenskap och beprövad erfarenhet så blir det en sommar med fysisk distans, handtvätt och resor inom Sverige. Och är man sjuk så håller man sig hemma. Jag tror det kan bli en annorlunda sommar, men också en ledighet med plats för reflektion och eftertanke, för samtal och fördjupning. Saker som lätt hamnar på undantag i ett snabbt snurrande ekorrhjul.
Ta hand om er och tvätta händerna så ses vi augusti!
Högskolepolitik 